I botten

Det finns bättre och sämre dagar, det tror jag alla har lagt märke till någon gång.
Idag är det definitivt en dålig dag i min mening...
Hoppa ni som läser detta lite nedlåtande inlägg har haft en bättre sådan.

LLT 1-2 FITASC på Nimrod

Jag är nöjd med mitt skytte allt till trotts. Har väll träffat de allra flesta duvorna minst en gång och de batou duvor som fanns träffade jag också, vilket jag känner mig lite stolt över. Så klart dippade man och briljerade man lite om vart annat men i det stora hela så har jag skjutit väldigt jämnt båda dagarna. 62 första dagen och 63 andra dagen av 100 duvor. Petade upp mig till en 10 placering på rankingen i damklassen. Nu hoppas jag kunna träna en del och prestera ytterligare till nästa test för att behålla min placering framförallt.

Blev lite bilder också, är från första dagen. 

(någon som känner igen sig och ogillar att synas här så kontakta mig!) 

Att fokusera på att ha kul

I morgon är det LLT 1 och på söndag LLT 2 på Nimrod i Sporting. 

Jag har bara ett mål och det är att inte ha några förväntningar på mig själv och att ha kul, 

vi får väl se hur det går.

Framstegstakter i ett nyvaknat vårlandskap!

En hel del förbaskat bra träning har jag hunnit med att ha nu under våren, en del nytt att få in, arbeta med och utveckla till något som kan förbättra mig som en teknisk skytt! Det som också börjar bli aktuellt för min del är att utveckla det mentala hos mig själv, i mitt skytte. Vet ännu inte hur jag skall gå till väga med det, men bara att vara medveten om det och på så vis vara öppen för alla tänkbara möjligheter känns som en bra början. Det tekniska i mitt skytte just nu handlar om att våga hålla om mitt lugn, de vill säga – stressa inte, hetsa inte och skynda inte – DU HINNER – får jag intala mig själv hela tiden. Det är jätte, jätte, jätte svårt faktiskt och en riktigt rolig utvecklingsfas, smått frustrerande men underhållande på samma gång. Som vår kära Martin Andersson sa (något i stil med) ”konsten när du övar hemma Emmelie är inte att svinga fort till en given punkt, utan att svinga så pass långsamt att du under tiden hinner se den där fläcken som du aldrig någonsin noterat tidigare eller en ny spricka i tapeten som helt plötsligt uppenbarar sig”, jag tycker själv det var rätt klockrent och själva tanken är rätt svindlande samtidigt som helt självklar! Kontroll, men inte kontrollbehov skulle jag vilja uppskatta som en god egenskap hos en skytt, där jag hela tiden är i ett medvetande om vad jag ska göra och gör medans jag skjuter.

Förra helgen var jag i Götene på västkust duvan, det gick skapligt men jag hade för första gången under min skyttekarriär högre förväntningar på mig själv än vad jag då bevisligen kunde prestera. Förhoppningsvis var det även den sista snön jag fick uppleva för denna vår då också.

Denna helg däremot! 12 gradigt, fågelkvitter och en näst intill klarblå himmel i en vårsprungen kohage i Vilske! Vet inte om det finns mycket som slår det, en otroligt härlig liten bana att få avnjuta med alla andra goa och skjutglada skyttar här på västkusten.  Detta är nog utan tvekan den definitivt finaste banan, då man verkligen är mitt i naturen. Minns att det var precis lika magiskt förra året!

Gick som vid tidigare tävlingstillfällen tre varv, började svagt. Skärpte till mig på andra varvet då jag även hade Annelie Gullstrand med mig vilket var mycket trevligt! Sköt då min bästa för dagen, 21/24 vilket också är säsongens personbästa! Fick i dag även möjlighet att rasta min kära kamera som jag alltid släpar med mig men aldrig lyckas få ur bilen eftersom jag alltid skjuter till sista minuten är slagen! Detta gjorde så klart inte min dag sämre eftersom jag ÄLSKAR att fotografera, hoppas inte skyttarna avskyr mig allt för mycket för det, då kameran jag äger inte direkt är den mest diskreta och därför kanske påverkar deras skytte (finns ju alltid mycket att skylla på om det inte går bra). Det är så klart fritt fram för vem som helst att be om att inte få vara med om de blir nervösa eller ogillar det, och skulle någon ogilla att finnas med på bloggen så hoppas jag innerligt ni kontaktar mig så att vi kan lösa det.

Se, njut och tyck gärna till!

Nu tar vi nya krafttag och fortsätter framåt med samma goa känsla i kroppen.  

  

YES!

Vilken fantastisk träning!

Tror inte det är sant när man får ny luft under vingarna och får uppleva en ström av utveckling igen. Nu skall jag försöka öva och förstå mig på det nya jag tagit in och se hur det fungerar med mig, men jag kan avslöja att det känndes som om en liten del av en tjock vaskpropp lossade idag. Sådant där som man själv har gått och funderat på, men inte förstått sig på. Vad jag älskar mmänniskor som vill dela med sig av sin kunskap!

 

Tänk på det, i de flesta fall (skulle jag våga påstå) så uppskattas hjälp mer än vad det kanske sägs eller visas. Våga bjuda på sig själv och dela med sig av det man kan, det har man igen på sikt tror i varjefall jag på.

 

Jätte tack till er!   

 

Skara JSK premiär!

Nu har jag vart på Skaras bana i solsken och kalljumna vårvindar. Helt galet mycket folk denna tävlingsdag också, vilket så klart är fantastiskt kul, men köerna kan ju tyvärr inte undvikas. Det är alltså på gott och ont, som med så mycket annat här i livet…

Jag var så innehelvete taggad när jag klev utanför ytterdörren i morse, och lyckades hålla i det en bit in under första varvet, men allteftersom jag bommade så rann det av mig. Slutade tillsist att räkna, utan fokuserade bara på att försöka träffa. Andra varvet gick bättre. Det var sex stycken stationer, på de fem första bommade jag en duva på vardera stationen och fyllde tillsist den sista stationen. Alltså ett 19/24 varv vilket jag kände mig nöjd med tanke på det jag tidigare presterade. Försökte mig på ett varv till men slutade även att räkna denna gång.

Väl hemma igen så tog jag en tupplur, sedan smackade jag i mig lite käk och drog sedan till gymmet! Är nu helt slut och sängen ropar mycket lockande på mig, tror bestämt jag skall följa dess toner.   

Västkust duvan i Svegeråsen

Denna helg så var man inte sängliggandes så nu blev det skjuta av på Svegeråsen i Grästorp. Fantastiskt 1 april väder! Snö och is blev till små rännilar av vatten och i jorden kunde ett perfekt skoavtryck avspeglas i den lervälling som lätt blir när en massa människor är i rörelse på en liten yta, så som det var här, just idag. Åter denna gången så går jag ut och startar med ett 20/24 varv, och kände att jag minsann skulle skjuta upp mig på andra varvet. Fast i bland känner man vist inte sig själv så väl, då det gick käpprätt åt skogen med den idén. Nya krafttag till nästa gång, jag hann nämligen inte gå fler varv då det var köer som gick till historia idag. Det är faktiskt svårt att behålla koncentrationen när man måste vänta så mycket, men bevisligen en konst som man måste kunna behärska också.     

Anger även tiderna för tävlingarna här så kan man kika här. Så väl även jag som har så mycket i skallen emellanåt att jag har svårt att komma ihåg eller särskilja på saker och ting.

Lerduvestig Västs 2013

Sön 17 mars Järpås

Sön 24 mars Falköping

Mån 1 april Svegeråsen

Sön 7 april Skara

Lör 13 april Götene

Sön 21 april Vilske

Lör 27 april Nimrod

Lör 4 maj Trollhättan (FINAL)
 

Förjävla bra start

Nu har jag börjat på gym igen och kört tre dagar i sträck med instruktör för att komma igång, med schema å allt! Känns helt rätt för mig! I går så körde jag min andra dag och hade redan då rejäl träningsvärk i triceps och framsida lår men var trots det fast besluten att ta mig till Nimrod direkt efteråt och träna lite. Tog bara med 100 skott och kan väll erkänna att det egentligen bara var det första 25 på sin höjd som jag orkade prestera. Men envis som jag är så sköt jag så klart upp allt och kunde med det konstatera vilka vinklar som var extra jobbiga och vilka duvor som jag lätt tappar genom att inte kunna orka hålla bössan i linje med duvorna med mera. Nu har jag ett mål, vilket så klart är att kunna träna ett sådant här pass igen och därefter skjuta mina 100 skott utan att det ska påverka skyttet anmärkningsvärt!  Därefter blir det ett nytt mål, och detta känns som sagt helt fantastiskt bra. Jag får leva med att detta kommer att påverka mitt skytte nu på kort sikt, men jag hoppas att det skall kunna bli till det bättre på längre sikt. 

Viktigt är att komma i gång med detta och få rutin på det, passa in det med allt annat som man har att sköta om, men tanken är ju verkligen att styrketräningen skall bli en del av mitt liv nu och har ett års medlemskap så jag har absolut inga ursäkter för att inte ta mig dit nu. Önskar mig själv all lycka med detta!

Då var det igång...

Årets första Lerduvestig Väst är nu officiellt avklarad, i stenbrottet i Järpås - i år igen. Börjar med att gå ett varv och skjuta 20/24! Mycket nöjd och det härliga självförtroendet växte så klart genast. Gick ytterligare två varv men sköt då 19 båda gångerna. Inget jag är särskilt besviken över, det tyder trotts allt bara på att jag börjar ligga på en jämn nivå som är relativt hög, men långt ifrån fullgott resultat. Thomas sköt två stycken 20 rundor, vilket betyder att jag så sakteligen knappar in på honom nu. Börjar bli dags för honom att se upp kanske? ;)

 

Fick även möjligheten att hälsa och tacka för det fina arbetet som vapensmeden L.Eliasson lagt ner på min bössa på så kort varsel, eftersom jag så gärna önskade få skjuta med den idag.

Volvo Lastvagn FH och träning på Susegården

Förra helgen, 9-10/03 så var Thomas och jag anlitade inför ett evenemang på Ring Knutstorp igen. Denna gången så var det Volvo Lastvagnar som skulle visa sin helt nya lastbilsmodell för sina kunder. Vi hade fått i uppgift att hålla i skyttet för de kunder som väntade på att få provköra lastbilarna. Det var ett riktigt busväder med isande vindar, på söndagen så var det till och med snökaos i Malmö, men vi klarade oss precis undan det.   

Skyttet flöt på och vi hade det riktigt bra! Förutom vi med skyttet så fanns det i en utav lastbilarna ett ”tv-spel” där man kunde provköra den nya modellen och precis utanför ett tält där man kunde provköra segway, vilket jag passade på att provköra direkt på lördagsmorgon. Det var en smula obekvämt och konstigt till en början men man företog rätt snabbt hur denna fungerade och även Thomas tog sig en tur lite senare på dagen. Han passade så klart på att direkt försöka nå en topphastighet för att försäkra sig om att ha full koll på allt som så ofta. Kan informera för den nyfikne att dessa har en max hastighet på 20km/h och du kommer ca 40km på ett fulladdat batteri. Vi passade även på att ta några spexbilder på dessa.

På måndagen sedan så hade jag tagit ut en semesterdag för att i lugnan ro på hemväg kunna ta en sväng om, in på Susegården för att skjuta lite. Thomas hade nämligen talat med Giles och avtalat en tid för mig att få lite skjutinstruktioner. Det var kalt men riktigt klart och det tog inte långa stunden förens solens strålar började värma. Vi började med att kika på kolvanpassningen och Giles justerade vissa saker och noterade dessa på en liten lapp jag fick sedan. Därefter så gick vi ut och började skjuta, jag var faktiskt en smula nervös till en början. Var ett tag sedan nu men det släppte rätt omgående och vissa duvor så sköt jag riktigt bra. De vi diskuterade var vikten i startpositionen, planeringen av varje duva, avståndsbedömningen, positivitet, ta det lugnt, fokus på varje enskild duva, svingen och anlägget så klart. Det var riktigt givande, både för mig och Thomas som för första gången inte sköt ett ända skott, utan gick med och lyssnade nu. Efter en timme med Gils, som mer kändes som 10min så löste jag in lite skott och tog en rundtur till med Thomas där vi kunde repetera och prova oss fram ytterligare på vissa duvor som jag hade det lite svårt med. En mycket givande dag på berget – Susegården, där vi fick privilegiet att vara helt själva denna strålande dag.

 

Väl hemma i trakten igen så rullade bilen direkt till Jakt och Uteliv i Trollhättan för att få hjälp med min bössa ytterligare. En oroväckande stor spricka hade påträffats och behövde akut åtgärdas. Nu nästan en vecka senare, så fick jag hämta den! Precis lagom i tid för att kunna vara med och tävla i Järpås i morgon. Tydligen så var det i grevens tid jag fick bössan fixad så sprickan var mycket värre än vad som syntes. Nu är den limmad och gängad, och den där sprickan syns inte ens! Helt fantastiskt vad vissa människor är duktiga hantverkare! Hoppas innerligt att detta skall räcka, för det vore en stor sorg om något skulle hända så jag var tvungen att byta bössa. Det är ju inte förens nu vi börjat bli inkörda på varandra och jag vill verkligen fortsätta utvecklas med denna pärla. 2013 - here we come!

Vedums Sportingstig 2013

Idag däremot så var det strålande väder på riktigt! Brände i ryggen, stack i ögonen och jag har premiärat årets första "fluga på otrevligt ställe", som i detta fall innebar i örat. En lagom oförberedd upplevelse så här i mars. Vi började med att skjuta en liten uppvärmningsrunda med fem stycken heldubbler i från trappbanan. Det kunde ha gått bättre, men vi gick vidare och startade på en insattsrunda. Jag skjöt där 14/24 duvor, och gick ett varv till där jag ville prova några saker på de duvor jag bommat vilket gav en smula bättre resultat då jag denna gång hamnade på 18/24. Det skulle visa sig räcka till en första vinst vilket jag faktiskt inte alls hade tänkt eller trott. Tyvärr så kunde jag inte ta emot mitt pris då jag var tvungen att ge mig av på grund av jobb.

För mig var det en bonus att vinna, då jag i övrigt hade en helt fantastisk dag. Kul att få se så många skyttar som hittat ut ur sina hålor efter den långa vintern. Hälsade på några goingar som man inte sett på ett tag, alltid skönt att se och höra att de är bra med dem.

 

Strålande träning...

i strålande väder!

Grilla gjorde vi också, tack till de ansvariga för det!

Fast när jag kikar på bilderna nu i efterhand så funderar jag på hur strålande väder det egentligen var? 

Trevligt hade vi i vilket fall som    : )

Bra helg

Hade en kanonträning i Trollhättan igår och en något sämre i Uddevalla idag. Var inställd på något helt annat än vad som fanns att skjuta, sedan så insåg jag rätt snabbt att jag var mer trött i axlarna sedan gårdagen än vad jag trodde. Var dessutom ut och dansa igår kväll och riktigt svängde loss, de var finfint! Men lördagen i Trollhättan är jag faktiskt förbaskat nöjd med och kul hade jag, fick bra hjälp med mitt skytte också, gav mycket! Tack till de som var med den dagen. 

Solsken

En kanon dag där så gott som allt har klaffat! Träningen på Svegeråsen idag gick faktiskt bra, och vissa duvor är jag riktigt förbaskat nöjd med. Sådana som jag tänkte "den lär jag ju inte träffa idag, men en annan dag". Men ställer mig redo, kallar och skjuter duvan helt naturligt och står förbluffad och ser på resterna som enligt gravitationens lagar drar dem neråt. En magisk känsla när det önskvärda och kanske oväntade faktiskt inträffar. 

Skall även sägas att det var roligt att se så många skyttar som hittat till banan idag efter en lång och härlig jaktsäsong som nu börjar nalkas sitt slutgiltiga slut. Hoppas nu vi kan få ett nytt fantastiskt tävlingsår med många härliga arrangemang, upplevelser och goa skratt tillsammans.

110mil senare

Jag skall försöka summera min fantastiska helg som började med jakt på lördagen nere i Skåne. Vi kan ha varit en 10 skyttar och ungefär lika många i drevkedjan där i inkluderat hundförare. Jagade av två såtar där gris, rå, räv och hare var det vi jagade. Jag som ännu inte fått tag på någon kula, (till nästa säsong kanske jag har) stod på pass tillsammans med Thomas. Så i första såten fick vi ett vägpass i torn, där jag stod nedanför. Där jag på allvar förstod hur svårt det är att hinna med att scanna av 180° när vi normalt har ett fokuserat blickfält som sträcker sig ca 45°. Så vist arbetar man mycket med sitt periferiseende men det hjälper inte alla gånger, så i mitt fall denna gång var att när jag kikar som mest åt ena hållet så tassar så klart räven över vägen åt andra hållet. När den är ungefär mitt på vägen så ser jag den och skjuter, precis samtidigt så skjuter Thomas och resultatet blev otroligt nog att den for som en pil in i skogen bakom oss, där den sedan blev skjuten av en passgranne. Vad är oddsen för en sådan otrolig tur i oturen – för räven.  Detta var ungefär vad som hände denna dag, vi såg även två rådjur men inget vi fick skjuta på. Efter jakten så bjöds vi på god mat och trevligt umgänge innan vi tackade för vistelsen och for vidare än mer söder ut.

Vi fick under hälgen bo hos en god bekant och gå och koma som vi själva behagade. Trevligt och lättsamt, söndagen blev tyvärr lite ”hattig”, alltså inte helt komplett kanske man kan kalla det. Hade vi vart ute i lite bättre tid med planeringen så kunde vi nog fyllt dagen med skytte, nu blev det 50 skott i Ystad (min första träning för säsongen) som vi hann med innan den banan stängde för dagen. Träffade en bekant sportskytt där , trevligt och vad som var än trevligare var hur djävulskt bra det gick för mig, duvorna blev bara pulver. Magisk känsla när man bara kallar, lyfter och mosar!När banan stängde så tuffade vi vidare till ytterligare en bekant som vi ringde strax innan och halvt våldsgästade kan man säga. Var trevlig, otroligt hur mycket tid man kan fylla med rätt sällskap, blev nog en 3-4 timmars fika, om man nu kan kalla det fika. Lika trevligt som första gången var detta möte och jag förundras emellan åt över hur mycket fascinerande människor det finns, framförallt över dem som är jordnära som i mitt omdöme i stora drag innebär att våga eller bara vara sig själva. Dessa människor lyfter sig många gånger över mängden genom att just vara sig själva och inte sträva efter att utmärka sig, det gillar jag. Senare på kvällen när vi var tillbaka, vid 22.00 så satte Thomas och jag mig på varsitt pass för att skjuta gris. Detta efter att Thomas mer entusiastiskt än mig sett på vildsvinsfeber 4. I samma stund som jag lämnar bilen för att gå till pass så drar en mindre nattstorm in, med blåst och snöblandat regn som lägger sig som ett blött vitt täcke över mina axlar, ingen fara tänker jag som faktiskt klätt mig mycket väl – kanske lite för väl. På pass hade jag inga grisar, men 5 rådjur, harar precis under fötterna och flera sträck av änder precis intill skallen på mig. Så i den stilla stormande natten tänker jag för mig själv hur typiskt det är att ha så mycket hagelvilt inom skotthåll men utan bocken denna gång som jag alltid annars har. Likväl så var det nog bäst så eftersom jag saknade apporteringshund.

Måndag, som jag tagit ledigt - så skönt - ville jag ägna åt att uträtta lite ärenden på jakt och friluftsgården. Jag skulle bland annat se om de hade ett vist korn/riktmedel till bocken som jag önska skaffa mig, lämna in mina hörselskydd som strular ett länge tag nu och bara kika allmänt lite, på rean som de bara ”råkade” ha nu. Min tokiga måndag blev lång, då vi efter att ha fikat och snackat lite allmänt med personalen kom fram till att de inte varken hade kornet eller vissa andra delar jag sökte till min Browning. Bert ringde därför småländska vapen som visade sig ha detta och skulle plocka fram det till oss. Vid 14 tiden drog vi därför som ett sträck längs med E22;an upp till småländska för att kunna fixa med detta och få min bössa fit for fight inför säsongen. En oerhörd omväg för att ta sig hem, men en oerhörd upplevelse eftersom jag inte varit där tidigare, var kul att få träffa lite personal, se lokalen och deras utbud. När klockan sedan slog 22.00 så var jag klar (droppat Thomas, fått in allt mitt och nattat bilen på parkringen) kunde låsa dörren hemma igen. I runda slängor så blev det en 110milare, vet inte om jag åkt så långt på så kort intervall tidigare men det ända som tagit stryk av det är egentligen min plånbok. Ibland vet jag inte riktigt vart gränsen skall gå för ens begränsningar att få uppleva och hur man skall värdesätta upplevelser, för mig är en upplevelse och möte med människor väldigt värdefullt och jag är väldigt lycklig över denna resa, men vet även med mig att jag inom kort också kommer att få lida av det. Men så får det bli, jag hade ju jäkligt kul och känner att jag fick ut mycket av min helg. Får lov att leva på de känslorna ett tag framöver nu .     

Var under måndag morgon ut på en två timmars promenad också med taxen då vi stötte ihop med dessa,
ni kan ju gissa er till hur frustrerad den lille var. 

Var lite gäss ute på åkrarna,
sjukt mäktigt att höra alla dessa lyfta samtidigt

Känslan som uppstår när man går på en grusväg en tidig januari morgon <3

  

Jaktlagsplats

Det hela började redan i somras på en träning i Trollhättan där jag blev bekant med en man ifrån trakten som tydligen jagar mer än något annat. Berättade lite om mig själv och även om att jag är intresserad av all form av jakt för att få lära mig och att jag ev. är intresserad av att försöka bli med i ett jaktlag såsmåning om. Den här personen hörde av sig till mig redan i höstas om jag ville bli med på en jakt då, men tyvärr var jag redan uppbokad med annat just då. En ny chans skulle visa sig komma då han ringer mig sent en kväll under julledigheten och berättar att han möjligen har en plats som han kunde hålla åt mig i ett lag upp i Högsäter.  

Nu i lördags som var så fick jag möjligheten att följa med på en jakt också för att träffa de andra i laget och se lite på marken.  Det blev två såter under dagen, en väldigt lång och kylig på förmiddagen och en något mindre efter vi värmt oss vid brasan. Intressant mark med mycket varierande biotoper och topografi. Mycket djur tycktes det finnas också då jag bara under denna dag såg otta djur. Är dock detta lite kluven finns alltid för och nackdelar, sådant som talar mer för än emot och vise värse. Det är svårt att redan nu veta hur min tid till hösten kommer att se ut, ekonomi och det där med hund. För det är trotts allt huvudorsaken till att jag önskar mig mark, det är för att få möjligheten att träna en hund som jag så gärna vill dela en del av mitt liv med. Jag känner att det är några viktiga beslut som jag måste ta fram över, vad jag vill lägga fokus på, jakten eller sportskyttet för jag tror inte jag kan ge så mycket som jag vill till båda, och en hund på det. Är det möjligt – möjligt för mig med de förutsättningar jag har i dag – eller de som jag kanske kan skaffa mig. Jag misstänker att jag många gånger gör det mer komplicerat för mig själv än vad det borde vara, en dumsöt liten nöt är nog vad jag är ibland som krånglar till det så. Oavsett vad så hade jag det trevligt i lördags och överväger just nu hur jag skall göra, många tankar då det är ett rätt stort beslut för mig.

Taxdrev och påskjutning idag

Den sista kommunjakten för denna vintern, en rätt bra uppslutning av trevliga, jaktsugna kommuninvånare. Lika trevligt som vanligt, förutom att jag haft en både hård och lärorik dag. Jag lär mig tyvärr mest av mina misstag eftersom jag avskyr att göra om dem. Började på första såten att skjuta på en get, men på tok för långt håll och det jag skäms mest över är hur jag i mitt sinne innan drevet tänkte att ”max dit” – så långt får jag skjuta. När geten kom så var de tankarna långt borta och när jag sedan skall markera skottplatsen och når min ”gräns” och inte hittar några spår, går längre och längre bort så blir skammen större och större. Geten sprang glatt vidare efter skotten och buktade ner på en passgranne som också skjöt. Tyvärr så slutade det med att vår eftersöksjägare inte kunde komma i fatt djuret och inte heller hitta blod eller annat som i sin tur skulle tyda på skadskjutning, vilket också i sin tur är tur. Men jag gillar verkligen inte mitt uppförande där idag, min otålighet eller vad jag skall kalla det.

Sedan går det väll bra utan några fler skott under dagen, i sista såten så skall jag för första gången vara hundförare med lymmel, själv – utan Thomas. Går väll bra, tänker jag till en början. Vi hittar snabbt dagsfärska spår som jag släpper honom på när skyttarna är på pass. Taxen ger sig i väg med en gång. Ser honom på pejlen, det är verkligen en fantastisk uppfinning – tycker jag tills det att han förvandlas till ett frågetecken på displayen efter ca 150m bara och förblir det hela såten. Allt blev fel, upplevde jag och kände mig totalt misslyckad eftersom jag inte fick in honom med hornet, troligen för att han inte hörde mig då knappt skyttarna hörde mig. Gick i hans spår men fick aldrig kontakt med honom igen. Thomas räddade situationen när han fick klartecken att ta efter då han kunde höra honom och vi kunde på så vis få in honom till sist. Så pinsamt eftersom jag vart med Thomas tidigare men man måste tydligen och bevisligen lära sig av sina egna misstag. Jag skulle ha vart snabbare efter och blåst in honom när jag märkte att det aldrig buktade. Ojojo säger jag då bara, är helt slut nu också efter att vara så ovan att konka på bössan i skogen. Kände att det kanske hade kunnat underlättat med en typ rem eller liknande så jag hade kunnat avlasta mig själv genom att hänga den på ryggen emellanåt.

Jobbigt men lärorikt, antar jag. Livet går i varje fall vidare och i morgon väntar en ny jaktdag förhoppningsvis fylld av nya lärdomar, dock inte lika hårda.

Idrottsgalan 2013

En trevlig kväll i TV-soffan tillsammans med våra svenska idrottskvinnor och män som kämpat så under det gångna året. Jag valde att i år följa denna gala då idrotten kommit att betyda mer och mer för mig allt eftersom mitt egna intresse också vuxit detta år. Jag har följt olika evenemang, snappat upp ett och annat och så klart försökt ha koll på OS-veckorna samtidigt som jag arbetade. De olympiska grenarna med svenska representanter var så klart lite extra intressant.

Mitt intresse för idrottande och de som väljer att lägga ner sin själ i det har berört mig, jag är gripen. Uttrycken är oändliga och känslorna äkta, den rena glädjen eller den bottenlösa sorgen. Oavsett känsla, tillfälle eller idrott så är uttrycken bestående och att för mig både kunna följa stora internationellt kända idrottare och själv uppleva allt vad idrott innebär, det är det som har fångat mig.      

Kvällens och årets idrottsgala fick en drottning som förtjänade sin beskärda del av uppmärksamhet och uppskattning – Lisa Nordén – hoppas du riktigt njuter och kan känna dig stolt över din fantastiska resa. Njut av kvällen!

En liten weekend

Denna helg (lördag) fick jag en fin inbjudan till jakt på en mark mellan Örebro och Arboga av en bekant, men nu även kallad vän. Allt från en styck kapital kronhjort över 10 och neråt fick skjutas (antal varierade något), 1 kalv och allt annat i jaktmässigordning. Vi var nog totalt 8-9 jaktdeltagare på 400 hektar, det blev totalt 3 såter. Jag fick av min vän låna en Schultz-Larsen som passade mig oförskämt bra! Fast det till trotts så hade vi ingen vidare tur i skogen, allt som skymtades i dag var lite räv, en tjädertupp och en älgko, antingen var det skjutbart men inte nåbart eller inte lovligt alls, så det blev ingenting skjutet i dag men på grannmarken så smällde det hejdlöst under dagen. Så vart viltet fanns var rätt uppenbart. Till kvällen så bjöds det i var fall på ugnsstekt vildsvinsfilé och ett förträffligt och ovanligt gott rödvin till. En trevlig helg med många nya bekantskaper och erfarenheter. 

En djuptänkande Dalkulla

Ett nytt år med nya möjligheter, upplevelser, bekantskaper och erfarenheter som väntar mig och er alla. Jag ser riktigt mycket fram emot det. Tänkte för mig själv lite vad jag skall ha som målsättning, eller rättare sagt ledord för 2013. Ställde mig själv frågor som, ”vad vill jag ska bli tydligare och mer centralt i mitt liv under året” – ”ett ord som kan fungera i alla sammanhang” – ”vad kan sammanfatta det jag vill just nu och förhoppningsvis under hela året”, mitt ledord blev till sist PASSION!

Passion för mig är något storslaget, vackert, ett ord fyllt med upplevelser och brinnande lust. Ett ord med mycket slagkraft och pondus som passar i alla mina tänkbara livssituationer. Ett ord som jag vill bära med mig under året. Tankarna glider vidare och ytterligare sekundära ledord jag kommer att bära med mig är kort och gott jakt och upplevelser. Min önskan är att ta för mig mer, våga mer och genomföra mer, ta chanser som ges och på så viss vinna allt! Hoppas kunna ta många steg framåt och inte backa mer än nödvändigt. Jag känner just nu i denna karga, mörka årstid hur en inre kraft bara vill driva, tänker mycket på vad jag vill uppleva, målsättningar och drömmar som jag kanske önskar kunna få förverkliga. Det är underbart, januari känns inte riktigt lika tung som den brukar göra nu när jag känner mig så inspirationsfylld och ett lugn i att luta mig tillbaka in i mitt färgsprakande, passionsfyllda medvetande.

Hoppas att fler kan känna så som jag gör just nu för det är verkligen fantastiskt, känner även att detta driv som jag har, min passion för jakt som exempel just nu har väldigt stort inflytande på mig och vad jag vill. Lägger ner mycket tid på att skaffa mig nya kontakter och stärka de band jag redan har för att kanske till hösten ha möjligheter att komma i väg på fler jakter, kanske till och med ta mig in i ett närliggande jaktlag. Läser även mycket och känner att jag för första gången på riktigt länge har harmonin i kroppen för att kunna göra det. Därifrån väcks ytterligare tankar, inspirationen är stor och kunskapsbanken ökar, det är ju helt perfekt att krypa ner med en bok denna årstid för att förkovra sig i något som intresserar en eller bara för att leva sig in, glömma vardagen för en stund – ett andrum.

Jag tror att utan begränsningar och mentala hinder så kan man lyckas med nästan vad som, att leva i nuet och inte bekymra sig för morgondagen. Lättare sagt än gjort tänker jag för mig själv men också något att sträva efter. Ställer även mig själv frågan om man måste ”förstå” allt som kanske händer runt i kring sig eller med sig själv. Ibland kanske man bara skall låta det ske utan att egentligen begripa hur eller varför det sker just nu, varför just mig och så vidare. Har massor av exempel på detta och förundras var gång det sker och ännu mer efteråt att det skedde. Det är nästan alla dessa tillfällen när jag inte förstår som de mest fantastiska upplevelserna tilldelas mig, och förmodligen så blir det så bra just för att jag inte förstår. Okunskapen, eller mitt ”omedvetande” över vad som väntas är kanske det som gör dessa tillfällen så speciella då inga förväntningar byggs upp och större/tidigare erfarenheter finns. Att vara helt fördomsfri tror jag inte någon människa kan vara, men olika mycket – givet vis. Tror även att vara fördomsfri mot sig själv är den viktigaste aspekten för att kunna utvecklas som person och individ. Desto fler fördomar desto fler förhinder, och vem vill hindra sin egen utveckling egentligen? Eller någon ananas för den delen.     

Som det känns just nå så har 2013 alla möjligheter att bli ett fantastiskt år! Jag vill så mycket, drivkraften är stor just nu men jag tror jag får passa mig, för det är alla dessa mål och drömmar som även kan sänka mig då jag är medveten om hur besviken jag kan bli när jag känner hinder. Omöjligheterna kan snabbt hopa sig runt mig som en snabbt indragande sommarstorm. Det är som att se på verkligheten med förbundna ögon, då man ibland gärna blundar för en massa måsten och förpliktelser när man kanske egentligen vill så mycket annat. Livet är en balansgång – berg- och dalbana – "en dans på röda rosor med svåra steg" som L Winnerbäck sjunger i en av sina visor. Det är ett äventyr, lustfyllt och passionerat, sorgset och farligt, fyllt av upplevelser och berikat på livserfarenheter. Ingens liv ser ut som den andres, men vissa har valt att fylla sina med mer än vad andra har och jag hoppas att jag en dag kan sitta med ett knippe ungar runtikring mig och berätta, minnas och återuppleva allt som jag valt att fylla mitt med.

Foto: Paul Lundqvist

Skinksjutning

Otroligt att man ens ger sig ut i ett sådant snöoväder som det var idag, men är man skjutsugen så är man! Uppe med tuppen för att hämta Thomas och därefter ha gott om tid att glida iväg mot Uddevalla i lungnan ro.

 

Dagens tävling var inget seriöst, mer ett socialt roligt litet julmys för oss skyttar, där vi drack glögg och försökte äta slut på det gamla infrysta hamburgarna som fanns kvar, skrattade tjoade och stimmade som bara karar kan göra. Rätt underhållande att få vara med, rogivande och lättsamt och mycket uppskattat.

 

Tävlingen var lite oorganiserad men lättsam, vi skulle skjuta skeet, sporting och trapp med fria anlägg. I skeeten sköt vi platta 2-6 med två stycken skottdubler på varje platta (totalt fyra skott per platta), på trappen var det samma, två skottdubler på var platta och på sportingen (kompakt) var det tre "platser" med 5st enkelduvor och två dubler. När mitt lag skulle skjuta spotingen så föll blöta snöflingor lika stora som handflatan ner och det var ett rent helvete att skjuta, för att inte tala om att både trycka och skriva. Kallt och blött i en kombination är inte att rekommendera när man skall använda händerna, men rätt kul hade vi än då.
 

 

Vi skjöt i klasserna dam och herr varav jag vann med 6 duvor, och Thomas den jäkeln vann med 1 duva! Så vi fick med oss en varsin julskinka hem idag, kändes lite konstigt, men gubben kan vist skärpa till sig när han behöver det som "mest", för en julskinka var ju jäkligt viktigt att vinna. Oavsett vad så tänkte jag ta med mig min hem till jul så jag får dela den med dem jag älskar mest, eller kanske ge bort den till någon. Thomas å andra sidan har redan tillagat sin, så i morgon skall jag iväg och provsmaka hans verk. Go tredje advent på er alla som läser ända hit.